Morgonlöpning till jobbet

Hittade en gammal text (2009):

Måndag morgon och termometern visar 2 plus. Det är den första september, så ljuset finns ännu kvar när jag iförd träningskläder och ryggsäck lämnar huset i halv 7-snåret. En kompakt morgondimma ligger som en tjock filt över Odensalas villor och färgar skogsbrynets granar i grågröna nyanser. Jag springer försiktigt mellan stigens rötter ner mot spåret i ravinen. Till höger brusar bäcken efter förra veckans ihärdiga regn i den annars tysta skogen. 

Ny arbetsvecka. "Hälsomål" för KFM, kvalitetsdag och förbereda för lärarkickoff. Det är väl nu som hösten börjar på riktigt. Ska se till att inte översköljas av jobb. Ska bottna i höst... 

Efter några hundra meter kommer jag ut på den av dagg och dimma fuktiga ängen. Det luktar friskt av den annalkande dagen. Lillsjön ligger som en spegel med några änder som fortfarande vilar hukande i strandkanten. Skogsstigarna och grusvägen byts ut mot asfaltsbelagda cykelbanor när vägen leder vidare upp mot Odenskog. Här tonar ljudet från morgonpigga bilar över tystnaden. 

Manus för "hälsomål". Skulle helst ha jobbat hemma, så jag fått arbetsro. Måste hitta känslan och nivån. Se upp för myndighetspräktigheten. Vardaglig och en aning ruffig språk. Och inte för mycket. Vad tror dom att man kan klämma in under fem minuters dialog... 

Jag genar över Palmcrantz skolgård och larmet från trafiken blir återigen avlägset när jag springer längs de lugna gatorna i Blomängen. Vid Fyrvallakorsningen är det som vanligt mycket trafik, men jag lyckas passera Stuguvägen utan att behöva vänta för rött ljus. Mittuniversitets campus sover fortfarande när jag närmar mig centrum. Klockan är nu strax efter sju och staden har vaknat. Här nere är dimman inte lika tjock och trafiken är mer intensiv. 

Och så teammöte idag. ”Har du utnyttjat friskvårdstimmen?” Må det bli lite tempo, så man slipper träsmaken. ”Livet är det som pågår, medan du sitter på möten”, för att travestera Lennon. 

Efter Kyrkparken springer jag ner mot Östersunds svar på New Yorks ”nine eleven” – det allt djupare hålet på torget. Grävare och byggjobbare är redan igång. Slutligen backen ner längs Länsstyrelsen. 

35 minuters joggingtur en tidig septembermorgon är värt guldstjärna för att ambitionen inte bara stannat vid bara en tanke. Och samtidigt påfyllning inför en ny arbetsvecka. I lagom takt, med uppmärksamheten riktad både utåt och inåt, är det en sinnlig upplevelse och en vaccination mot den statliga byråkratins uniformitet. 

Motivation

Motivation är den startmotor som får oss att "lätta på häcken" i olika situationer. Ordet kan härledas från latinets movere som betyder att "sätta i rörelse" .

I en nyutkommen rapport om ledarskap i arbetslivet -  Perspektiv på styrning, från IPF -  behandlas motivation som ett av flera perspektiv hur verksamheter kan och bör ledas. Rönen är dock intressanta och säkert tillämpbara fler många områden i vardagen.

Det finns naturligtvis flera teorier om motivation. En av de mer kända är Maslows behovsteori, som förklarar vad som motiverar en människa.  Först bör fyra bristbehov (fysiologiska,  trygghets-,  sociala och uppskattningsbehov) vara tillfredsställda. Därefter kan man fokusera på det femte och sista behovet, självförverkligande. Detta behov skiljer sig från de fyra första genom att det inte försvinner när det är uppfyllt. Tvärtom ökar intensiteten i behovet. 

En annan teori tar upp motivation utifrån att vi vill nå olika mål.  För många är de grundläggande fysiologiska behoven tillfredsställda i dagens samhälle. Istället motiveras våra handlingar av värderingar. En egen reflektion är vilka är mina värderingar och vad styr egentligen dessa... 

Målen, speciellt när de är medvetna,  hjälper oss att prestera bättre,  eftersom de skapar fokus och ger drivkraft till handling. För att de ska fungera på detta sätt är det viktigt att målen är uppnåbara och att man får feedback att man är på rätt väg.

En av de mest effektiva energikällor till handling är inre motivation.  Yttre påverkan spelar också roll,  men kanske inte alltid i den riktning som önskas. 

Vi är olika som människor och hur stark den inre motivationen är beror på vår personlighet. I en och samma situation kan en person uppfatta den som en utmaning och utifrån den självständigt göra val och därmed påverka både situation och eget välbefinnande.  En annan person kan uppfatta samma situation som påtvingad och med begränsad möjligheter att påverka den. En tredje person kan uppfatta sig som offer för omständigheterna och bli helt passiv.

Det är alltså inte bara situationen i sig, utan även hur vi uppfattar den, som ger oss handlingsutrymme. De som väljer att se möjligheterna drivs ofta av en starkare inre motivation och det enda ger det andra: inre motiverade människor är ofta mer kreativa och högpresterande.

Forskningen visar att yttre motivation inte sällan ger motsatt effekt. Den styr lätt mot att man fokuserar på att få belöningen, istället för till exempel lösa en uppgift på bästa sätt. På köpet missar man de potentiella utvecklingsmöjligheter som kanske skulle förbättra prestationen nästa gång.

Nyckel till bra prestationer/handlingar är alltså att låta sig styras av den inre motivationen. I det sammanhanget är det också viktigt att vara medveten om sina värderingar,  att de inte leder till skada för en själv och andra.  Låt belöningen vara handlingen i sig och vad den åstadkommer. Ta sedan tillvara på dessa erfarenheter för att öka den inre motivationen och därmed kommande prestationer.

Naturpass till bålstabilitet

Idag blev en runda i skogarna ovanför Odensala i Östersund mha naturpassorientering. 

På Bosön, Riksidrottsförbundets idrottsanläggning på Lidingö, har man testat bålstabiliteten hos olika idrottare. Överlägset bäst bålstabilitet har orienterare. Den är viktig för många olika typer av idrottsutövning, genom att den har en stabiliserande funktion. I vardagen betyder det t ex mindre risk för ryggont.

Naturpasset är ett enkelt och roligt initiativ för att komma ut i naturen och motionera. Utmaningen att hitta kontrollerna ger lite spänning och du bestämmer själv takt och ambitionsnivå (hur många kontroller du ska hitta under ett pass).

Idag blev det 8 km och 10 kontroller under en timme tillsammans med Carina. Det blir lite enklare när kontrollerna är placerade i närområdet, men trots det var det ett par som tog lite tid att hitta.

Här finns mer information om Naturpasset.

3 dagar, 8 mil

Tanken var att under tre dagar, med start och mål i Vålådalen, hinna med fyra fjällstugor, varav två med övernattning. En variant på Jämtlands-triangeln med andra ord.  Min fru Carina skulle vandra mellan övernattningsstugorna, eftersom en skadad fot satte p för hennes löpning.

Första utmaningen var att välja utrustning utifrån säkerhet, vikt och bekvämlighet. Den största risken med att springa i fjällterräng är skaderisken. För att åtgärda eventuella skador behövdes prylar för det ändamålet, men minst lika viktigt var att försöka utrusta sig för att inte råka ut för några skador.  

Så här såg utrustningen ut:

Att springa i
	Kortärmad funktions t-shirt (alt långärmad funktionströja)
	Kortbyxor och kompressionssockor (alternativt hellånga kompressionsbyxor)
	Salomon Spikecross
	Keps (alt buff)
	Solglasögon
	MP3-spelare
Ryggsäck (Inno8 Race Pro 18 liter)
	2 liters vattenbehållare
	Haglöfs Oz Pullover regnjacka
	Stugkläder:
	Tunna långbyxor
	Tunn långärmad skjorta
	Lätta skor (kajakskor)
	Sockor
	Kalsonger
	Energi:
	Energibars ca 80 g X 3 st X 3 dagar
	Torkad frukt 3 påsar à ca 60 gr
	Viva Lakrits Calabria saltgodis 1 påse à 100 gr
	Tunnbröd 2 skivor x 3 dagar
	Mjukost på tub à 275 gr
	Hygien:
	Tandborste/kräm
	Schampo
	Tunn handduk
	Toapapper
	Linser
	Säkerhet:
	Plåster
	Häfta
	Compeed
	Alvedon
	Magnesiumtabletter
	Solskydd
	AloeVera
	Myggmedel
	Vattenrening
	Övrigt:
	Telefon med kartor
	Powerpack 2 st för laddning av telefon
	Sidenlakan
	Kompass
	Kniv
	Lätt plastflaska ½ liter
	Glasögon + fodral
	Kamera

Totalt hamnade vikten på 5,5 kg exklusive vikten för vatten (vilket blev ytterligare 1,5 - 2 kg). Det kändes OK, eftersom ryggsäcken satt som ett smäck. Vattenbehållaren är inte placerad utmed ryggen, utan horisontellt vid höften, vilket känns mycket bekvämt.

Fredagen den 11 juli var en strålande vacker sommardag, så väl framme i Vålådalen blev det en timmes bad i Nulltjärn innan löpningen tog vid. Strax före två lämnade jag Vålådalen och började löpningen i lugn takt på de fina stigarna längs Vålån.

Efter 40 var jag framme vid stigkorsningen mot Stensdalen och Vålåstugorna. Även fast målet var Stensdalen valde jag det senare för att tajma ankomsten med Carinas vandring. Det gick bra att löpa några kilometer till, men i stigningarna upp mot kalfjället var det stenigt, så där övergick löpningen till vandring.

Uppe på kalfjället, där leden från Stensdalen anslöt, blev det en paus med tillskott av energi och extra vatten. Det är en belönande känsla att inse att man förflyttat sig ett antal höjdmeter och kan sitta och titta ner över Vålådagsskogarna.

Här var högsta punkten på dagens löpning - knappt 900 meter - och nu var det resten nedför genom björkskogen. Förutom några partier med stenskravel var det lite snirklig löpning då stigen var rejält nedtrampad och som en smal kanal genom kråkbärs- och björkriset.

Efter knappt 3½ timme var knappt 2 mil tillryggalagda och den nya Stendalsstugan kom i sikte. Först bad och tvättning av svettiga löparkläder i Stensån och sedan ombyte till rena stugkläder. Därefter middag med rökt lax och risoni (som Carina burit med sig), läsk och en liten Jäger.

Den nya STF-stugan var väldigt fin, men eftersom vi hade labradoren Illy med oss, blev det övernattning i hundrummet i den gamla stugan. 

Nästa dag, lördagen den 12 juli, bjöd på ännu en solig och varm sommardag. Medan Carina styrde mot Vålåstugorna, började jag löpning sydväst mot Gåsenstugan. Inledningsvis var det lätt löpning genom fjällbjörksskogen. Sedan följde en kort passage där leden gick rakt uppför på fjällsidan. Belöningen var att sedan springa högt över Stensdalen på en mestadels fin stig. Efter 1½ timme var jag framme vid vindskyddet vid Sjtäntas där jag tog en kort rast i solskenet.

Strax efter vindskyddet, efter ett vad, missade jag sommarleden och sprang några kilometer i banad terräng längs vinterleden. Underlaget var OK och det gick att springa den mesta tiden. Uppe på passet på turens högst punkt (1150 möh) öppnade sig vyn mot Sylmassivet. Ovanför mig var det klarblå himmel och sol; över Sylarna mörka moln och mullrande åska.

Den knappt 16 km långa löpning upp till Gåsen hade tagit 3½ timme (mot många pausar för fotografering). Härifrån var det i huvudsak nedför och jag räknade med en behaglig resa ner mot Vålåstugorna. Men det blev jobbigare än jag hade räknat med. De första kalorimetrarna gick på en mycket stenig led på bergssidan, delvis över snölegor, ovanför de många sjöarna. Mittenpartiet var mer lättlöpt några kilometrar, men längs foten av fjället Gruvsmällen var småkuperad, stenig och blöt (det är väl sån löpning man kallar "teknisk"...).

Belöningen kom dock framme vid Vålåstugorna, närmare bestämt i en liten göl med uppvärmt vatten och döpt till "Sturebadet". Att det dessutom stod en kall Coca-Cola och väntade gjorde inte belöningen mindre. Efter tvagning av kropp och kläder blev det middag med tortellini och tomatsås.

För söndagen den 13 juli hade vädertjänsterna spått regn, men det blev den soligaste och varmaste dagen denna helg. Från Vålåstugorna gick löpningen i småkuperad fjällbjörksterräng längs och över Vålån. Den fortsatte vidare över fjällhedar och ner i fjällskogen på ömsom lättlöpta stigar, spänger över myrar och mer knixiga partier med sten. Klockan var 12 när jag, efter 16 kilometers löpning, anlände till Lunndörrsstugan. Lite vila, påfyllning av energi och slagsmål med svärmar av bromsar, innan den sista delen inleddes.

Nu var det rejält varmt och de många milen i minst sagt varierande terräng har börjat sätta sina spår. Att leden ner mot Vålådalen dessutom var relativt teknisk i stora delar gjorde att jag var rejält trött. Kartan hade angett längden till 14 kilometer och när en skylt med "Vålådalen 2 km" helt plötsligt (och lite väl tidigt) dök upp fick jag ny energi och löpte på fram till målet. (Det uppmätta avståndet var 12,2 km). Strax efter halv 3 på söndagseftermiddagen var jag där jag startat två dagar tidigare. Trött, sugen på kall dryck och i stort behov av ett bad. Inga skador, annat än två tår som gnällde en del.

Och bad blev det. Som en belöning till de två som gjort grovjobbet avslutades turen med ett dopp i Nulltjärn.

Erfarenheter

Det blev tre jobbiga, roliga och upplevelserika dagar. Löpningen motsvarade i stort de förväntningar jag haft. Kanske att de partier som inte var direkt löpbara var lite längre än väntat.

Som vanligt har man med sig för mycket utrustning. Elektroniken (telefon, laddare, MP3-spelare och kamera) vägde en hel del. MP3-spelaren använde jag inte alls. Eftersom det fordras stort fokus hela tiden på var man sätter ner fötterna hade det inte fungerat att lyssna till ljusbok (som var planen) och inte heller till musik. Till skillnad mot annan löpning kommer man inte in i "fysisk takt", utan det är en mycket varierad löpning.

Säkerhetsutrustningen kom inte heller till användning, men den är det bara dumt att välja bort en kommande gång. De kläder jag packade ner var OK, även om jag inte använde alla. Hade det blivit grinigt väder hade de långärmade och -benade plaggen kommit väl till hands. Eventuellt kan man skippa "lägerskor", då de väger en del.

Som upplevelsetur var det en riktigt bra tur och som träning inför Axa Fjäll(halv)marathon den 2 augusti var det en bra, om än långsam, genomkörare. Hastigheten bestämdes av underlag, fysik och teknik, samt ett flertal fotostopp. Vädret gjorde naturligtvis sitt till, men hela upplägget kändes överlag som lyckat.