Morgonlöpning till jobbet

Hittade en gammal text (2009):

Måndag morgon och termometern visar 2 plus. Det är den första september, så ljuset finns ännu kvar när jag iförd träningskläder och ryggsäck lämnar huset i halv 7-snåret. En kompakt morgondimma ligger som en tjock filt över Odensalas villor och färgar skogsbrynets granar i grågröna nyanser. Jag springer försiktigt mellan stigens rötter ner mot spåret i ravinen. Till höger brusar bäcken efter förra veckans ihärdiga regn i den annars tysta skogen. 

Ny arbetsvecka. "Hälsomål" för KFM, kvalitetsdag och förbereda för lärarkickoff. Det är väl nu som hösten börjar på riktigt. Ska se till att inte översköljas av jobb. Ska bottna i höst... 

Efter några hundra meter kommer jag ut på den av dagg och dimma fuktiga ängen. Det luktar friskt av den annalkande dagen. Lillsjön ligger som en spegel med några änder som fortfarande vilar hukande i strandkanten. Skogsstigarna och grusvägen byts ut mot asfaltsbelagda cykelbanor när vägen leder vidare upp mot Odenskog. Här tonar ljudet från morgonpigga bilar över tystnaden. 

Manus för "hälsomål". Skulle helst ha jobbat hemma, så jag fått arbetsro. Måste hitta känslan och nivån. Se upp för myndighetspräktigheten. Vardaglig och en aning ruffig språk. Och inte för mycket. Vad tror dom att man kan klämma in under fem minuters dialog... 

Jag genar över Palmcrantz skolgård och larmet från trafiken blir återigen avlägset när jag springer längs de lugna gatorna i Blomängen. Vid Fyrvallakorsningen är det som vanligt mycket trafik, men jag lyckas passera Stuguvägen utan att behöva vänta för rött ljus. Mittuniversitets campus sover fortfarande när jag närmar mig centrum. Klockan är nu strax efter sju och staden har vaknat. Här nere är dimman inte lika tjock och trafiken är mer intensiv. 

Och så teammöte idag. ”Har du utnyttjat friskvårdstimmen?” Må det bli lite tempo, så man slipper träsmaken. ”Livet är det som pågår, medan du sitter på möten”, för att travestera Lennon. 

Efter Kyrkparken springer jag ner mot Östersunds svar på New Yorks ”nine eleven” – det allt djupare hålet på torget. Grävare och byggjobbare är redan igång. Slutligen backen ner längs Länsstyrelsen. 

35 minuters joggingtur en tidig septembermorgon är värt guldstjärna för att ambitionen inte bara stannat vid bara en tanke. Och samtidigt påfyllning inför en ny arbetsvecka. I lagom takt, med uppmärksamheten riktad både utåt och inåt, är det en sinnlig upplevelse och en vaccination mot den statliga byråkratins uniformitet.